Inga ekonomiska skäl till att rädda EU-länder i kris!
Inga ekonomiska skäl till att rädda EU-länder i kris. Ja ni hör rätt, EU bör inte ställa upp med lån till Grekland, Irland och andra länder i kris. Billigare att låta dem skriva ned skulderna och i stället rädda bankerna. Nationalekonomer förutspår att Euron skulle kunna falla och att en massa banker skulle gå i konkurs. Många ekonomer anser att det bästa sättet att hantera skuldkrisen är att staten på ett välordnat sätt tar över de banker som skulle kunna drabbas.
Vad skulle hända om vi inte gick in och hjälpte länderna i kris? I min mening pratar media om ”rädda” som att låna ut dom pengar till en ränta som är lägre än den marknadens normala aktörer skulle kräva.
Men vad finns det egentligen för ekonomiska argument för att EU eller EMU ska låna ut pengar (Portugal, Irland, Italien, Grekland, Spanien), men här ska vi alltså begränsa oss till de ekonomiska skälen till de medlemsländer som inte har ordning på sina statsfinanser? Vad skulle hända om vi inte ställde upp, utan i värsta fall lät exempelvis Grekland göra en ensidig nedskrivning av sina skulder med kanske tjugo eller trettio procent? Observera att jag skriver ekonomiska argument. Det finns säkert en massa politiska skäl till att olika länder (till exempel Kina) vill låna ut pengar till Grekland eller de andra så kallade PIIGS-länderna
Det första argumentet man brukar få höra är att om något eller några av PIIGS-länderna skulle skriva ner sin statsskuld, så skulle detta leda till att euron faller på de internationella valutamarknaderna. Ett sådant scenario saknar dock stöd i ekonomisk teori. Nu kan naturligtvis en massa saker hända på valutamarknaderna som saknar stöd i ekonomisk teori, men om man argumenterar för att marknaden beter sig helt irrationellt skulle man ju lika gärna kunna argumentera för att en skuld nedskrivning skulle leda till att euron stiger.
Nej, euron påverkas nog inte så mycket, varken uppåt eller nedåt, om ett eller ett par PIIGS-länder skriver ner sina skulder. Däremot kommer euron att falla om det finns anledning att tro att den europeiska centralbanken (ECB) börjar trycka sedlar i stor skala. Och det är just detta som skulle kunna hända om man går in och hjälper underskottsländerna. Därför skulle en sådan hjälp knappast rädda euron från att falla – snarare tvärtom.
Det andra argumentet man ibland får höra är att om något PIIGS-land skulle skriva ner sina skulder, så skulle en rad europeiska banker, som lånat ut pengar åt PIIGS-länderna, gå i konkurs. Det kan ligga något i detta. Vissa banker har nog chansat och köpt grekiska statsobligationer med hög ränta, i stället för att köpa trygga och tråkiga tyska eller svenska obligationer med låg ränta. Men detta har varit en medveten risk. Om nu det risktagandet inte går hem – ska vi då rädda dessa bankers aktieägare genom att låna ut ”billiga” pengar till Grekland?
Det finns många goda skäl för varför man inte bör låta banker gå i konkurs; erfarenheterna av alla problem som uppstod i världens betalningssystem när den amerikanska investmentbanken Lehman Brothers gick i konkurs 2008 talar sitt tydliga språk. Men om man nu vill rädda en bank – är det då verkligen effektivt att göra detta genom att subventionera låntagaren? Om man i stället bara skjuter till pengar till de banker som verkligen skulle riskera att gå i konkurs, så måste ju detta bli betydligt billigare för skattebetalarna än att skjuta till pengar till låntagaren. Om man stödjer låntagaren stödjer man ju alla typer av långivare – banker och försäkringsbolag, pensionsfonder och privatpersoner, systemviktiga och icke systemviktiga.
Att subventionera låntagarna i stället för att bara rädda systemviktig bankverksamhet har två nackdelar, vilka sammantagna kan bli väldigt kostsamma. För det första signalerar man till låntagarna att det inte är så viktigt med budgetsanering; EMU ställer upp och hjälper om det skulle knipa. För det andra signalerar man till de internationella bankernas aktieägare att det inte är så farligt att satsa på riskabla statsobligationer; en sådan satsning har bara en uppsida och ingen nedsida. EMU ställer upp och hjälper om det skulle knipa.
De två vanligaste argumenten för att hjälpa skuld länder – att euron annars skulle falla, och att en massa banker skulle gå i konkurs – är alltså ganska tvivelaktiga. Det kanske finns andra argument för att hjälpa PIIGS-länderna, argument av politisk natur. Men ekonomiska argument är det ont om.