Hur fungerar företagsfinansiering?

Hur fungerar företagsfinansiering? Här är smarta tips för företagare som vill framåt.

Finansiering är ett av de viktiga kugghjul som får företagets verksamhet att fungera. Det handlar om att skapa ett ekonomiskt utrymme för nödvändiga inköp och investeringar. Målet med det satsade kapitalet är att det ska ge en avkastning som är större än insatsen. Därför är det viktigt att det satsade kapitalet har en viss uthållighet och att det ges utrymme att verka på ett effektivt sätt.

En central del av företagets ekonomiska verksamhet är förmågan att upprätthålla likviditet. Med det menas att det måste finnas pengar att betala utgifter som tex fakturor, löner, räntor etc. ett företag kan mycket väl vara lönsamt men ändå få betalningsproblem om tillgångarna är låsta i tex varulager, kundfordringar och annat som inte går att betala med. I ett första skede är det skadligt för relationerna till leverantörerna, långivare och myndigheter att inte betala i tid. Dessutom är det dyrt med tanke på påminnelseavgifter, straffräntor och annat. Ett ännu värre scenario är att företaget blir satt i konkurs.

Det är långt ifrån alltid som förmögna företag använder sitt eget kapital för att genomföra investeringar. Ibland är det bättre att behålla egna pengar i placering på kapitalmarknaden och istället låna till investeringar. I vissa fall, tex när företag utvecklar en produkt med osäker framtid eller när ett mindre företag ska satsa på en ny, mera riskfylld marknad, kan det vara en fördel att medfinansiera verksamheten med bidrag och stöd. Finansiering handlar alltså om den totala ekonomiska effektiviteten där kostnader och intäkter, risknivåer och tidsaspekter måste vägas in i bilden.

Kapitalbehov: Kortsiktiga kapitalbehov är den tillgång på betalningsmedel som företaget måste ha för att täcka de löpande utbetalningarna till leverantörer, löner etc. Det långsiktiga kapitalbehovet är den tillgång på betalningsmedel som företaget måste ha för att klara av nödvändiga investeringar i produktutveckling, marknadsföring, maskiner, byggbyggnader och övriga anläggningstillgångar. Säkerhetskapital är den extra buffert som företaget behöver för att klara eventuella störningar i den löpande verksamheten, tex ett större maskinhaveri eller en tillfällig svacka i försäljningen.

Soliditet: Handlar om ett företags betalningsförmåga på lång sikt. Själva ordet kommer från engelska ”solid” som betyder fast, vilket ger en indikation om vad det handlar om. Hög soliditet innebär att det finns förmögenheter i bolaget. Det kan vara fastigheter, värdepapper och andra typer av tillgångar som finns i företaget under längre tid. Denna förmögenhet är normalt inget du använder för att betala den ordinarie driften. Hög soliditet är mycket viktigt när man ska övertyga finansiärer att låna ut pengar. Det minskar deras risk om ditt bolag går i konkurs. Tyvärr så kan nystartade bolag sällan visa någon soliditet att tala om. Detta gör att man måste övertyga finansiärerna på andra sätt. 

Likviditet: kommer från engelskan liquid, som betyder vätska, vilket också ger en förvisning om vad det handlar om. Till skillnad från soliditeten så är likviditeten pengar som används för at betala fakturor, löner och andra utgifter. Till skillnad från de fasta tillgångarna är detta pengar som finns snabbt åtkomliga. Denna likviditet behöver inte vara intjänade pengar utan kan mycket väl vara någon form av kredit som du använder för att balansera inkomster och utgifter.

Pengar vid start av företag: nyblivna företagare vill ofta undvika alla typer av lån och skuldsättning. Ibland har de ett eget startkapital som de avser att använda utan att kontakta bank eller annan finansiär. Mitt råd är att alltid fundera över kapitalbehovet en extra gång. I de allra flesta fall behövs åtminstone en checkkredit, ett konto med möjlighet att låna vid behov när utgifterna tillfälligt överstiger inkomsterna. Om du har ett startkapital är det jätte bra. Ändvänd de för att skaffa dig manöverutrymme. Det är inte roligt att behöva kontakta banken först när pengar är slut. I de allra flesta fall är betalningsströmmarna även i ett litet bolag mycket ojämnare än hos en privatperson. Som privatperson får du din lön varje månad, som ofta matchar de räkningar du ska betala. Men när det gäller ditt företag kan det se helt annorlunda ut. Du har utgifter men kan inte intäkter först nästa kvartal. Naturligtvis ska du begränsa din och bolagets skuldsättning. Däremot är det alltför många företag som hamnar i obestånd på grund av bristande likviditet. Oavsett hur bra ide du har och hur stora orderstockar som finns, det är din förmåga att betala fakturor och löner som är skillnaden mellan att rulla framåt eller att rulla neråt. 

Beräkning av kapitalbehovet: Här finns olika metoder. Eftersom att det skiljer sig mycket beroende på vilken bransch företaget är verksamt inom så är det bästa tipset att kontakta branschorganisationen för den typ av företag du driver eller vill starta.

 

 

”Vi punkterar de vanligaste myterna om invandringen”

Invandringen leder inte till mer brott, löndedumpning eller ekonomiska förluster. Att så många tror tvärtom är katastrofalt”.

För ett halvår sedan skrev nätverket ”Oss alla” att främlingsfientligheten inte ska mötas med tystnad, ”Sverige räcker till för oss alla”-artikeln skrevs under av bland andra Pia Sundhage, Adam Tensta, Lasse Kronér, Lill Lindfors, Erik Hamrén, Sarah Dawn Finer, och Tim ”Avicii” Bergling. Artikelförfattarna i DN:s debattartikel menar att diskussionen borde hand om hur integrationen kan göras bättre, i stället för hur man ska strypa invandringen. De skriver att främlingsfientligheten utan tvivel fått fäste i Sverige, men att det samtidigt finns ett brett folkligt stöd för mångfald.

”Invandringen ger positiva effekter”

Nätverket skriver att de är frustrerade över att politiker inte debatterar med fakta. De har låtit flera tankesmedjor sammanställa svensk och internationell forskning kring invandring och dess effekter i rapporten ”Våga ta debatten för ett Sverige för oss alla”. Rapporten visar att det finns många myter kring invandringen, menar de.

Forskningen slår enligt författarna hål på myterna, vilka de också räknar upp.

1. ”Invandringen leder till ekonomiska förluster för mottagarländerna”. Detta är felaktigt eftersom flera internationella studier visar att invandring ger positiva tillväxteffekter, skriver artikelförfattarna. Bland annat genom ökad specialisering på arbetsmarknaden.

2. ”Invandringen innebär en stor belastning på statsbudgeten”. Fel, menar författarna, eftersom forskning visar att de statsfinansiella effekterna av invandring är små. Om effekterna blir positiva eller negativa beror till stor del på hur pass väl arbetsmarknaden tar emot invandrade, vilket bekräftas av både svensk forskning och en analys gjord av OECD. 

3. ”Alla utrikes födda som kommer till Sverige lever på bidrag”. Många kommer till Sverige för att jobba eller plugga, menar artikelförfattarna. Av dem får många uppehållstillstånd eftersom de har arbete. Enligt en ny svensk studie löper inte utrikes födda någon högre risk att hamna i bidragsberoende än inrikes födda.

4. ”Invandringen leder till lönedumpning och invandrarna tar jobben från svenskar”. Felaktigt, enligt artikelförfattarna, då internationell forskning visar att invandringen har liten eller obetydlig effekt på inföddas löner och arbetslöshet.

5. ”Invandringen har lett till en våg av kriminalitet”. Detta är fel menar man i debattartikeln. ”Majoriteten utrikes födda begår aldrig brott, precis som majoriteten inrikes födda”. I stället är det sociala och ekonomiska förutsättningar ligger bakom. De skriver också att en svensk studie visar att utrikes födda och deras barn visserligen är överrepresenterade i brottsstatistiken, men att att gapet försvinner – helt och hållet för kvinnor och till mycket stor del för män – om man tar hänsyn till faktorer som utbildning, inkomst och bostadssegregation under barndomen

6. ”Det är omöjligt att ha ett socialt skyddsnät och samtidigt välkomna alla”. Felaktigt. Artikelförfattarna skriver att länder med goda sociala skyddsnät ofta har bättre förutsättningar för att öppna upp för mer invandring än länder med svagare.

7. ”Solidaritet kräver likhet”. Internationell forskning visar att det går att bygga mångfaldssamhällen där människor samtidigt vill bidra till det gemensamma. Människor i länder med stor etnisk mångfald identifierar sig inte mindre med sitt land än människor i länder med liten sådan, skriver man i debattartikeln.

8. ”Invandrare måste vara beredda att assimilera sig”. Tvärtom så har människor som identifierar sig och håller fast vid band till mer än ett land tillgång till resurser som kan underlätta integrationen i det nya landet, skriver artikelförfattarna.

9. ”Sverige är på väg att bli ett muslimskt land”. Detta är felaktigt, skriver man i artikeln. Att känna religiös tillhörighet kan underlätta integrationen, till exempel genom att en kyrka eller moské fungerar som en mötesplats, visar internationell forskning.

10. ”De flesta flyktingar är ekonomiska migranter”. Detta är fel, skriver man. De flesta som kommer till Sverige idag 2014 har flytt från kriget i Syrien. Den stora majoriteten som flyr gör det dock över närmaste gräns.

Avslutningsvis skriver man i artikeln att det är ”katastrofalt att mytbildningen kring invandrare fått så brett fäste – från snabbköpskassan ända fram till riksdagens talarstol”.

Av den anledningen tänker de se till att deras rapport når alla riksdagens ledamöter, privat och offentlig sektor, fackföreningar, näringslivsorganisationer och alla Sveriges förstagångsväljare. Artikelförfattarna skriver att de inte kan tillåta valtaktiska överväganden sätta Sveriges framtid på spel. ”Vi alla behövs, och det finns plats för oss alla”, 

 

Liknande inlägg

Bostadsbristen!

Bristen på bostäder är en katastrof. Det är dags att ge dom unga en chans nu.

Hemlöshet var tidigare förknippat med missbruk och utslagning. De som klarade jobb eller studier kunde också ordna ett eget boende. Kanske inget drömboende – men tak över huvudet och tillgång till kök och badrum. När ungdomar för tio–tjugo år sedan gnällde över bostadsbrist var det fort­farande politiskt möjligt att avfärda dem som bortskämda. Bara de förstod att alla inte kunde bo på Stureplan så var det inga större problem, kunde det hävdas. Under loppet av kanske tio år har ­utvecklingen gått från bekymrande till katastrofal. Hemlösheten har ökat ­dramatiskt bland personer vars enda problem är att de inte har ett fast jobb – vilket allt färre unga har.

Det handlar inte bara om att Stockholms befolkning ökat med mer än 35 000 personer årligen, medan det bara byggts ungefär 7 000 lägenheter och småhus. Om du vill flytta till Kiruna, för att surfa på vågen efter gruvboomen, får du börja med att skaffa husvagn. Det finns inga lediga bostäder där heller.  

Sedan 90-talet har politikerna på riksnivå hoppats att marknaden, eller möjligtvis kommunerna, ska lösa problemet. Resultatet är nedslående. Bostadsföretag vill tjäna pengar. Då ­lönar det sig bättre att bygga bostadsrätter för en välbeställd medelklass än billiga hyresbostäder för unga.

Kommunernas drivkraft att bygga är svaga. De som röstar i kommunvalet är de som riskerar sina grönområden, sin utsikt eller att få nya grannar som ställer krav på kommunens välfärdstjänster. Inte de blivande hyresgästerna. Nu verkar rikspolitikerna äntligen ha vaknat till liv. Så här i elfte timmen innan valet försöker regeringen forcera fram förslag för öka byggandet.

I går presenterade Attefall och Borg det nya ”Attefallshuset” i snöblandat regn på Norrmalmstorg, tillsammans med Trä- och möbelfabrikanterna. Det är ett fattigdomsbevis att det ­skarpaste förslaget mot bostads­bristen är en förvuxen friggebod. Samtidigt har Svenska Bankföreningens vd, Thomas Östros, sagt att bankerna höjer amorteringskraven. Det gör det ännu svårare att etablera sig på ­bostadsmarknaden. Kontantinsatsen har redan tidigare höjts. Som metod att förhindra en överhettning på bostadsmarknaden slår det oerhört orättvist. Det har en marginell ­effekt för dem som redan köpt sitt ­boende och sett dess värde stegras. 

För unga som vill ta sig in på arbetsmarknaden är det däremot en effektiv stoppkloss. Ingen, som inte har föräldrar som kan hjälpa dem, kan spara ihop pengar till en insats innan de ens har börjat jobba. Sverige har klarat sig på att det byggdes många hyreslägenheter under miljonprograms projektet och på 1980-talet.

Nu har verkligheten kommit ikapp. ­Bostadsbristen börjar bli ett allt större hinder för jobb och tillväxt. Moderaterna verkar till slut ha insett att omvandlingen av hyresrätter till ­bostadsrätter – som de gjort allt för att heja på – har gjort det ännu svårare för unga. När staten drog sig tillbaka från ­bostadspolitiken ersattes det av – ­ingenting. Marknaden kommer aldrig att lösa ­bostadsbristen för unga. Om vi vill att alla ungdomar ska kunna flytta hem­ifrån och dit jobben finns krävs ett samhälleligt ansvar.

För högskolan är det självklart att ett enkelt boende för de som flyttar till studieorten måste ordnas om studenterna ska komma. Visst har vissa orter svårt att lösa det. Men efter tid i kö erbjuds de flesta studenter ett boende, trots att de lever på studiemedel.

Denna modell bör utsträckas till alla unga. Det är lika viktigt att andra ungdomar inte förblir arbetslösa och kvarboende i pojk- eller flickrummet, utan i stället kan ta språnget ut i vuxenlivet och till de regioner där jobben finns. Staten bör tillsammans med andra ­aktörer – kommuner och allmännyttiga och privata bostadsbolag – hitta ­former för att investera i billiga hyresrätter som kan erbjudas alla unga ­under den period som de etablerar sig i arbetslivet. Samtidigt som dessa investeringar görs behövs en ny strategi för mark­användning. Det behövs en nationell kommission som systematiskt går ­igenom vilka markområden som kan användas för nybyggnation.

Det måste vara en kommission med hårda nypor mot både kommuner och andra markägare. Förtätning av redan existerande bostadsområden kommer inte vara tillräckligt. Det kommer att krävas att helt nya områden används och att tillräckliga investeringar görs i infrastruktur för att dessa områden ska bli attraktiva. Det är dags att bryta den 25-åriga beröringsskräcken för ­bostadspolitiken. Nu räcker det inte med duttande. Bostäder måste åter­igen bli ett högprioriterat politikområde.