Pedagogiskt om valutor!
Att förstå allt det här med valutor är inte alltid lätt. Men jag har hittat något som faktiskt är väldigt pedagogiskt om man är intresserad av det. Henrik Mitelman skrev i Dagens industri (2011-11-19) en krönika som alla ni som är intresserade bör läsa.
En spekulant jagar de bästa valutorna inom vilka handelsöverskott, tillväxt och konkurrenskraft brukar råda. Inom Eurozonen är det som bekant, om ni följer nyheterna, tvärtom. Ändå går euron starkt mot andra större valutor, varför?
Mitelman vill förklara det med pengaflöden; att obligationer emitteras för att finansiera de stora underskotten vilket föranleder utländska investerare att köpa mer euro. När investerare, exempelvis den kinesiska staten, köper obligationer (denominerade i euro) ökar efterfrågan på euro, vilket stärker valutan. Mitelman spinner vidare på att euron sannolikt är övervärderad, han använder Big Mac-index som indikator; En Big Mac är likadan i hela världen och torde, enligt lagen om ett pris, kosta lika mycket över allt. Men i Kina kostar en Big Mac 40% mindre än motsvarande vara i USA, och i eurozonen är hamburgaren 20 % dyrare än i USA. Detta indikerar att den förra valutan (yuanen) är undervärderad och att den senare (euron) är övervärderad.
Kommer utländska investerare och fonder bibehålla exponeringen till ett så stökigt valutaområde som euron? Även om räntan hålls några punkter högre än i exempelvis USA, är det troligt att så inte är fallet, vilket torde medföra en försvagning av euron på sikt. Konsekvenserna för Sverige, i ett sådant scenario, är att kronan fortsätter att stiga i värde gentemot euron vilket medför att exporten kommer att falla och importen att öka. Det är förvisso gynnsamt för konsumenter och företag med importbehov, men desto sämre för dem med pensionsfonder med hög euroexponering.
